Finnberget
Finnberget fick fast bosättning så sent som på 1820-talet genom utflyttning från Myggsjö. Därefter följde en mer än 100-årig period med växlande familjer som försökte finna en bättre framtid här. Livet var inte lätt, många tragiska händelser finns dokumenterade.
Finnberget hade troligen sin bästa tid 1840–1868 då flera stora timmerhus uppfördes, bland annat en ladugård med plats för 14 kor. Det finns dokumenterat av författaren och storjägaren Gustaf Schröder, som år 1863 för första gången besökte Finnberget, under sitt uppdrag att utforska om Ore älv kunde göras användbar som flottled. År 1868 köpte Schröder Finnberget och ägde det under storskiftet. Finnberget blev en arrendegård och den siste arrendatorn lämnade Finnberget 1931 och kvarvarande hus revs på 1940-talet.
På kullen ovanför täkten anlades på 1860-talet en kyrkogård. Den första som begravdes där var en flicka på nio år. Hon dog 1864. Några år senare emigrerade föräldrarna och syskonen till Amerika. Ett tiotal personer har fått sitt vilorum på den lilla kyrkogården. Kyrkogården är belägen 638 m.ö.h. och är troligen Sveriges högst belägna gravplats.
Runt midsommar är det en härlig blomsterprakt på täkten. En raststuga finns uppförd efter modell från den första stugan som uppfördes på Finnberget. Stugan är alltid öppen för besökare.
Prästvägarna
Prästvägarna tillkom på Orsa Finnmark när man fick fast bosättning under 1600-talet genom finsk invandring via Hälsingland. Den första byn anlades i Björkberg år 1618 och bosättningarna spreds sig därefter västerut. Vid denna tidpunkt hörde hela finnmarken till Orsa.
Varje år genomförde prästerna i Orsa ett eller flera besök på finnmarken för att hålla husförhör samt föra böcker över befolkningen. Avstånden var stora och det fanns inga vägar. Ett nät av ridvägar och vandringsleder växte fram. Ett västligt och ett östligt stråk kan urskiljas, de så kallade prästvägarna. Den sammanlagda längden är ungefär 25 mil. Stigarna har iordningställts som vandringsleder och är uppmålade av Orsa Besparingsskog.
Råbergskvarn och vadmalsstampen
Vadmalsstampen, belägen vid Råberget och strax intill Sandsjöån, byggdes på 1860-talet av bröderna Elias och Gustaf Eliasson från Östra Råberget.
Det vanligaste tyget till kläder var i äldre tider vadmal som vävdes i hemmen. För att göra tyget tätare och smidigare skulle håren i tyget filtas ihop genom valkning. Detta kunde ske för hand på en så kallad valkflade eller trampning i ett kar. Effektivast var dock ett stampverk drivna av vattenkraft.
Ett par hundra meter nedströms stampen ligger en skvaltkvarn, även den är i fullt brukbart skick. Både vadmalsstampen och skvaltkvarnen har restaurerats till ursprungligt skick av Orsa Besparingsskog. Varje sommar i slutet av augusti körs stampen och kvarnen av Mora Folkhögskola och då är allmänheten välkomna att se ett gammalt hantverk i autentisk miljö. För datum, följ oss i sociala medier eller se evenemangskalendern här.
Värmderåsen
Värmderåsen är ett område där Orsa Besparingsskog avsatt mark för ett framtida naturreservat, som innehåller ett par hundra tallar i åldersintervallet 300–500 år. Av många anses det vara ett av Dalarnas förnämsta område med gammal tallskog. I en av tallarna har man funnit brandljud från elva olika bränder. Området har sedan länge varit undantaget från aktivt skogsbruk.
Varför tallarna sparats och finns kvar än idag råder det delade meningar om. En version är att området sparades vid storavverkningarna för att träden skulle användas till mastvirke för båtar. En annan version är att träden skulle användas till bjälkar vid reparation av Orsa kyrka. Hela centrala Orsa eldhärjades i en förödande brand år 1901, branden ödelade en stor del av byn. En av de få byggnader som klarade sig var kyrkan. Man fick då troligtvis annat att tänka på än att rusta kyrkan.
Fiskecampen vid Tallsjön
Fiskecampen vid Tallsjön har iordningsställts främst för att ge rörelsehindrade möjlighet till fiske. Här finns en 80 meter lång brygga anpassad för rullstolsburna och en handikappanpassad toalett. På plats finns även vindskydd och takförsedd grillplats. I sjön kan du fiska röding, öring och abborre.
Pilkalampinoppi
Uppe i brandtornet får du en milsvid utsikt över skogen och sjöarna. Här finns picknickbord, utetoalett och ett torn att gå upp i för ännu bättre utsikt över skogarna.
Brandtornet på Pilkalampinoppi uppfördes 1889 till följd av en stor brand som härjade i närheten året innan. Under branden ödelades ett skogsområde på 1900 hektar. Efter branden fattade Orsa Besparingsskog beslut om att skapa en effektivare brandbevakning och byggde därav fyra stycken brandtorn med en enkel telefonlinje mellan sig; Pilkalampinoppi, Knoppen, Kvarnberg och kyrktornet i Hamra.
Från 1890 bemannades dessa brandtorn sommartid. I Hamra kyrktorn och på Pilkalampinoppi satte man upp kartor med graderade skivor för att genom syftningar från två håll kunna fastställa brandhärdar och snabbt kunna sätta in brandbekämpning. Brandtornet på Pilkalampinoppi var Sveriges första brandtorn och var bemannat varje sommar ända fram tills brandflyget tog över i början på 1950-talet. Under sommaren 2018 blev brandtornet renoverat.
